"Bwaise is a neighborhood within the city of Kampala, Uganda's capital city. Due to lack of Urban planning, it has grown into a commercial, Industrial and residential town with poor infrastructure developments. The lack of infrastructure and poor service provision has exposed the town dwellings to several challenges including flooding and water borne diseases.
Bwaise is the poorest, most densely populated slum area in Kampala with a population of 90,000 people, 65% of these populations are youth between 15 and 25 years. Poverty, lack of prospects, little or substandard education make the youth of Bwaise vulnerable to recruitment by radical organizations. To survive, many young people are engaged in hazardous and extremely low paying work: construction workers, brick layers, hawking, motorcycle, taxis, food trading, etc Many of Bwaise young male and female youth are susceptible to alcohol and drug abuse and engage in petty crime and sex trade. "
(Vad AFFCAD skriver om Bwaise,
"Finare" hus i slumkvarteret Bwaise, Kampala. Till och med i slumkvarteren finns bättre delar, och sämre.
"Excel Education centre" är en grundskola startad av AFFCAD som tar emot 200 barn från hela Bwaise, dvs ett område med mer än 90 000 boende. Skolan är den enda i området som är en "community school", alltså en icke-privatägd skola. Men platserna är få och för de barn som inte får plats väntar ett liv och en framtid i ovisshet och ännu mer fattigdom.
Skollunch! Jag tror det är någon slags böngryta med lite grönsaker samt kålsallad. En skollunch som inte är unik för Bwaises elever, också på privatskolor som Kisubi Mapeera secondary school serveras ett mål mat; när jag bodde där i vintras var det bönor med antingen matooke eller ris. Varje dag. Detta borde ge de klagande eleverna i Sverige lite perspektiv på vår skollunch- där vi ofta får välja mellan flera rätter samt ta för oss av en grön salladsbuffé.
Elever vid "Excel Education centre".
Min guide Fahad (tv) med skolans rektor (minns ej namnet).
Hembesök hos en av tre familjer i Bwaise. Denna familj har det förhållandevis gott ställt, bestående av en pappa med puckelrygg, mamma och sex eller åtta barn. Mamman säljer kyckling, vilket ger familjen en liten inkomst. Endast ett eller två (svagt minne igen) av barnen går i skolan, familjen har inte råd med fler utbildningsplatser. Mammans försäljning går hyfsat bra, bättre än försäljningen av samosas som tyvärr inte sålde bra alls.
Våningssängen som delas av hela familjen, i ett rum på kanske fem kvadratmeter.
Spår efter sommarens översvämningar är fortfarande kvar. Vissa hus vi såg var övergivna och vattenfyllda. Att som en familj med flera barn leta efter ett nytt hus i Kampalas redan mest tättbefolkade slum är därför en utmaning.
Andra hembesöket i Bwaise, denna gång hos en kvinna (mitten) som lever, bokstavligen, i ett lerhus. Hon har i alla fall också en liten inkomst, hon säljer hembränd sprit. En förhållandevis säker inkomstkälla, då alkoholism är ett utbrett missbruk. Hur som hur, påsen ris vi gav som en gåva var mer än välkommen.
Och som tack ville hon ta ett foto med mig framför sitt hus, som jag fick känslan av att hon var väldigt stolt över. My pleasure naturligtvis.
Delar av fisk.
Som steks i en frityrliknande olja och sedan säljs vidare.
AFFCADS "Bwaise Youth Employment Centre" är en yrkesskola för Bwaises ungdomar där de kan lära sig grafisk design, matlagning, elektrisk ingenjörskonst, lokalt hantverk, sömnad och kläddesign, videoredigering, hårfrisering samt kurser inom IT. Centret stöttas finansiellt av USAs ambassad i Kampala. Kurserna är på tre månader vardera, och nu i oktober tog 557 studenter sin examen. Centret ger ungdomar en framtid och en chans till försörjning- utan denna möjlighet skulle de flesta av dem gå arbetslösa, tigga eller försörja sig på prostitution.
Acacia Mall. Skillnaden mellan himmel och helvete. Eller?
Acacia Mall öppnades den 20 juni i år; lukten och känslan av det nya är fortfarande kvar. Kanske beror det på att så många butiksytor fortfarande väntar på sin ägare. Ju högre upp i byggnaden man kommer, desto ödsligare blir det. Högst upp finns en biograf och ett gym. Acacia Malls ägare stoltserar med "att vara den första luftkonditionerade shoppinggallerian i Uganda" och huserar 35 000 kvadratmeter totalt.
Att kliva in i Acacia Mall ger mig känslan av att vara på Titanic, eller någon annan lyxkryssare. Ljuskronor, högt i tak, polerade golv, pelare, växter inomhus.........Det är ett överdrivet fokus på att visa upp en välputsad yta, och jag ställer mig frågan vem ägarna har anpassat gallerian efter? Väst?
Copy and paste.
Utsikt från en balkong i Acacia Mall, över området som kallas för Kololo. Därnere pågår alltid flödet av bodabodas, taxis och den kaosartade trafiken som inte tar hänsyn till "fina" delar av staden. När klockan närmar sig 18.00 ringlar sig jammen lång med SUVar och man känner sig extra lycklig att susa förbi på en bodaboda.
"La Cafesseries" bageri och konditori. En liten bit av Frankrike också i Uganda. Eller bilden av Frankrike så som vi vill se det?
Självklart finns ett Nakumatt i shoppinggallerian också.
Utsikten från vandrarhemmets terrass.
Zoomade in till max och tror nog att jag fick en bild av Bwaise. Så nära men ändå så långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar