onsdag 22 oktober 2014

Kampala, kulturkrock & Copy and paste

Jag har börjat älska Kampala. Kampala är en fantastisk stad som är stor men ändå liten. Segregerad, fartfylld och intressant. Jag älskar det faktum att jag fortfarande har mycket kvar att upptäcka i staden. Och att jag förmodligen kommer att fortsätta upptäcka nya saker med staden varje gång jag återvänder. Denna gång gjorde jag en slum tour i ett av Kampalas mest tättbefolkade slumområden, Bwaise, med en organisation som heter AFFCAD (Action for fundemental change and development), upptäckte Kampala contemporary art festival i den gamla järnvägsstationen, upptäckte flera nya stadsdelar och helt enkelt börjat känna mig hemma. Vad som är än mer intressant är att följa utvecklingen som afrikanska städer tar, där det känns som att västvärldens ideal är de bästa. Shoppinggallerior med franska bakverk, fontäner, biografer, gym, polerade golv och tomma ytor som väntar på att fyllas med en och en annan kedja ryms i samma stad där fler än 90 000 människor lever på mindre än en dollar per dag, där 90 000 invånare i Bwaise måste dela på EN kommunal skola som rymmer 200 barn, där regelbundna översvämningar gör så samhällets mest sårbara tvingas flytta från ett helvete till nästa och där HIV/Aids, prostitution och massiv arbetslöshet är vardag. Samtidigt som urbana Kampalabor äter på Kentucky Fried Chicken i Acacia Mall. Är du en härmapa av väst, är du något. När jag var i området (Kololo) där Acacia Mall ligger förra gången så var inte gallerian färdigbyggd. Men inte mindre förundrades och förfärades jag över bygget som liknar en kyrka på utsidan och Titanics finare salonger på insidan.
Jag kallar det för Copy and paste. Afrikanska städer och en växande medelklass försöker implementera ideal från Väst. Precis som man gör när man laddar upp en Wikipediaartikel. Det säger dig ju självt att en kulturkrock är given. Att få se utvecklingen på håll tror jag är en ynnest. Att liksom sucka inom sig. Varje gång jag passerade Acacia Mall uppskattade jag att jag har fått se flera delar av Kampala, "det riktiga" Kampala. Downtown. Jag uppskattar det faktum att denna byggnad och innehåll inte tilltalar mig på något sätt. Men samtidigt förstår jag ju de Kampalabor som varje lördag parkerar sin SUV och tar med familjen till "La Cafesserie". Varför ska inte de få om vi har fått? Och bara för att det är en shoppinggalleria betyder det inte att varje person som går genom entrén måste konsumera. Att drömma är också okej. Samhällets svagaste kan inte stoppas från att drömma om en bättre verklighet och med andra ord ta en titt Men, så måste man också vara realistisk och förstå att de fattigaste i samhället inte skulle kunna ta sig in på grund av sociala och kulturella barriärer. Ni är ni och vi är vi. Där har vi ett av Afrikas största problem nä det kommer till ekonomisk tillväxt; alla får inte ta del av den goda utvecklingen. De rika bli rikare samtidigt som de fattiga fortfarande är lika fattiga. Den klass som måste visa vilken riktning samhällen ska ta är medelklassen. Att de kan behålla åtminstone en fot på jorden. Var de har den andra är upp till dem. I de urbana städerna finns också en ny, ung och modern generation som vill se förändring. Som inte tycker att Ugandas största problem är HBTQ personer, utan en arbetslöshet på ca 85 % bland unga. Som har tröttnat på att skolan och utbildning kommer ge dem ett bättre liv. Jag fick chansen att träffa den unga journalisten Daniel Mumbere på Urban TV i lördags. Som gav mig ett nytt perspektiv på unga Ugandier och jag gav honom förklaringar på hur Ugandierna måste våga bli mer open minded om en förändring i samhället ska ske, för detta är ett hinder i Ugandas utveckling (också ett hinder för vårt projekt). Vi åt hummus på en fransk restaurang. Men jag tror att han drömde om att äta cassava.

Jag tog också del av en konstnärsfestival, Kampala contemporary art festival. Väldig häftigt! Detta år hade festivalen boda-bodas som tema. Är ni i Kampala i oktober 2016, tveka inte att ta del av modern Afrikansk kultur och utveckling, och tveka inte heller efteråt att sprida ordet om ditt nya perspektiv på ett samhälle. I detta fall inte copy and paste av samhällen i Väst, utan copy and paste av den nya bilden av Afrika: fylld med framtidstro och övergivna stereotyper, i Väst. Den typ av Copy and paste gynnar hela samhällen. 

Bilder från AFFCADs slum tour:












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar