Mmmmm, Mbazzi, Makerere och möten

Andra dagen i mitt kära Uganda! Förmiddagen spenderades i Mbazzi Wikipedia centre tillsammans med Mbazzi farmers organisation. Där diskuterade jag dessa frågor med gruppen, föreståndaren Peter Kitaka och Paul Kiguba:

·         Hur har centret fungerat?

·         Varför skrivs så få artiklar? (enligt Wikimedia Foundation)

·         Utnyttjas centret som det ska?

·         Är vår vision rimlig?

·         Vad behöver utvecklas, förbättras, läggas till etc? Ex material, Wi-fi, datorer, plats m.m.?

·         För framtiden; vad ska vi tänka på när vi startar upp fler center? 

       

      Diskussionen var mycket givande, och jag förstår nu bättre vad vi behöver göra och hjälpa till med härnäst. Medlemmarna lyfte fram att de bla behöver fler och enklare datorer och bättre Internet (rautern fungerade inte en enda gång under förmiddagen). Trots detta kämpar medlemmarna på och skriver artiklar. När vi tittar på Wikipediasidan i Luganda ser den inte ut att vara mycket för världen, rutinerade Wikipedianer skulle väl stänga ner sidan om de fick chansen på grund av fel som sandlådor på huvudsidan, mobilnummer och e-mail längst ner i artikelsidorna, rubriker med STORA BOKSTÄVER, knappt rubriker och diverse symboler. MEN, dem som jag träffade idag vid centret gav mig ett nytt perspektiv. Föreställ dig att du ska lära en person att läsa som aldrig öppnat en bok tidigare. Föreställ dig din reaktion när hen läser sin första mening högt. Detta är precis samma sak! Dessa människor, ja- de berättade detta för mig idag, har varit rädda för att använda en dator innan. De har aldrig sökt på Google. Inte förstått hur ett tangentbord fungerat. Men nu skriver de artiklar i Worddokument och publicerar artiklar, så gott som varje dag. Att lära sig detta på sju månader är väl en baggis kan tänkas. Ja, i Sverige kanske. I Sverige där tvååringar förstår hur en Ipad fungerar och där åttaåringar kräver sin första Iphone. Men för en bonde som max har gått ut grundskolan är detta ett väldigt stort steg! Medlemmarna sa att detta projekt har förändrat deras liv. De är nu del av en "delar-kultur", och förstår hur idéer mellan varandra kan spridas, hur en annans idé kan berika sitt eget liv. Denna kultur fanns inte innan (och är sällsynt i Afrika generellt sett), och är ett av våra största hinder i utvecklingen av projektet. Alltså, de som involveras måste tänka bortom "what's in it for me" spärren. Föreståndaren över centret, Peter Kitaka, gav det mest utmärkta exemplet på hur vår vision om kunskap "från bord till jord" är möjlig. Han har startat upp en liten lökodling med information från en wikipediaartikel på Luganda som just handlar om hur man odlar lök. Fantastiskt! Jag fick också reda på att en grupp från Masaka samt en tjej från ett tyskt universitet har besökt centret på studiebesök! 

      På eftermiddagen hade jag några möten med professorer på Makerere University, Mr Jesero och Mr Luis. Mr Jesero har en Fil. Dr i Luganda och jag tror att Mr Luis också har detta. Mr Luis träffade jag redan i vintras och han var redan då en av de mest begeistrade eldsjälar inom Luganda jag träffat, han förstod tidigt meningen med Wikipedia i sin undervisning. Klassen som jag och Carro undervisade då tog sina examina emellertid till sommaren. Så idag träffade jag hans nya Lugandaklass, där många var mycket intresserade av att skriva artiklar. På universitetet har jag också träffat många studenter som vill bidra. Jacob, min Ugandiska (pojk) vän fick lära sig lite om Wikipedia i vintras, och berättar nu om Wikipedia för sina vänner. Jag träffade en av hans vänner på campus som studerar medicin, och berättade hur han kan bidra. Jag berättade också om WikiProject Medicine, ett Wikipediaprojekt startat av den Kanadensiska läkaren James Heilman. Han har en vision om att det ska finnas  artiklar om ämnen relaterade till medicin och hälsa på alla språk som är till för alla, läkare som allmänhet. Läs mer om det projektet här: http://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:WikiProject_Medicine#Goals

     Dagen avslutades på bästa sätt; med en ny erfarenhet. Äntligen har jag smakat Etiopisk mat för första gången i mitt liv! Och ja, jag förstår varför människor dyrkar den. Den dorowat jag åt var gudomlig. Dorowat är en stark sås med kyckling och  ett helt ägg (!) som serveras med Injera, en chapatiliknande pannkaka gjord på ris. Allt äts med händerna (fråga mig inte om det bara är en illusion eller om maten faktiskt smakar bättre. Jag tycker allt smakar bättre när man äter den med händerna). Indisk mat, släng dig i väggen! 

     

      För ett tag i alla fall. 

      

      

Lök från Peters lökodling. Tack vare Wikipedia!

Peter Kitaka, till höger, visar sin lökodling.

Dessa bananer är inte matoke, utan Gonja. Typ som street food, grillad banan. 

Etiopisk Dorowat. Det som ser ut som papper bakom såsen är Injera, en Etiopisk pannkaka gjord på ris. Även om det var en måltid för två fick jag i mig allt- jag lovar!