3-4/2- 14 BUGANDA!

Älskar att som vanligt ligga efter med bloggen. Det blir lite hattigt, men jag ska försöka mitt bästa. Det kommer att bli ett par sena kvällar framöver, då vi i måndags införde kvällsworkshops för Kisubis elever. 

I två dagar har vi rört oss runt Bugandas parlament i Kampala. Buganda är det största kungadömet i Uganda och inkluderar den centrala delen av Uganda. Kungen kallas för kabaka och nuvarande kung är Muwenda Mutebi II. Buganda är en central del av denna del av landet och influerar språk, kultur, historia, utbildning och utveckling, och som turist kommer du snart förstå att kungen egentligen har mer makt än presidenten. Kungen är mycket populär bland Baganda (Bugandas folk), och folket lyssnar till vad kungen har att säga. Men han har ingen formell makt. Här i Buganda fungerar det också så att det som gynnar kungen, gynnar hans folk. Får kungadömet tex intäkter för en byggnad, delas dessa pengar med hans folk. Vill du lära dig mer om Buganda; http://en.wikipedia.org/wiki/Buganda.

Kungadömet har alltså ett eget parlament med ministrar, en egen TV- kanal och tidning (Bukedde TV och Bukedde Newspaper), en egen radiostation (CBS Radio Buganda), en egen high school (Lubiri High School) och ett eget universitet (Muteesa 1 Royal University). I måndags träffade vi först nyhetschefen på CBS, Godfrey Male Busuulwa, för att marknadsföra projektet. Han var mycket intresserad och ville lära sig att skriva på lugandiska Wikipedia direkt. Han har dessutom en master i det lugandiska språket, så det kändes verkligen som att vi hade hittat rätt person. Han tog sedan med oss till ministern för information, utbildning och administration, Denis Walusimbi Ssengendo, där vi återigen vi beskriva projektet. Jag tyckte om honom. En ärlig, kunskapsfylld man som visste vad han pratade om. Han tyckte idén var bra, men såg problemen med Ugandas saknad av datakunskaper som ett stort problem. Han talade bla om bönderna i Mbazzi, hur svårt det kommer vara för dem att skriva, men också om problemet med dåliga IT- kunskaper bland unga och studenter. ”Detta kommer att hämma Ugandas utveckling” påpekade han, och vi kunde ju inte annat än att hålla med. Vi berättade om våra upplevelser på Makarere. Frågvis som jag alltid är kunde jag inte hålla mig, utan frågade också om han tyckte att subjektiviteten i Ugandas skolsystem och saknad av källkritiska kunskaper var ett problem. Han svarade att det var ett enormt problem. Hurra! Det finns hopp! På tal om det återkommande ämnet aga, så frågade vi en av hans assistenter (som också ville lära sig om Wikipedia, jag känner hur folkrörelsen startar!) om aga i skolan är förbjudet. Vi fick många bra svar denna dag. Ja, aga är förbjudet och lärare som agar sina elever ska anmälas. Ehmm.....två bokstäver; K och M.

Eftermiddagen bestod av ett besök hos WWFs lokala kontor i Kampala. Återigen presenterade vi projektet (till den organisation som ju faktiskt stöttar oss ekonomiskt), och jag tror att personalen överlag blev positivt överraskade. Vi träffade också en norska (de verkar gilla Uganda?) som praktiserade på kontoret. Hon studerar en master i ”political science” i Sydafrika, och stannar till mitten av juni. Sicken lyckost. Sedan fastnade vi i Kampalas jam.

Idag har vi haft en workshop på Muteesa 1 Royal University (kungens universitet), med högst antal deltagare någonsin. 30 personer tror vi deltog! Det var inte planerat, men vi kunde inte lika gärna be de studenter som arbetade i datasalen att lämna den. Jag tror att vi lyckades intressera många, definitivt fler än vad vi räknat med. Ju fler vi får ombord, desto bättre! Carro och jag fick lite panik innan vi började på grund av antalet deltagare, men allt gick faktiskt över förväntan. Mitt i workshopen tog vi en ”paus” och skyndade till parlamentet för att träffa Bugandas premiärminister, marknadsföra projektet inför ett hundratals åskådare, TV- kameror, journalister och för att lämna vårt bidrag till en ny byggnad som ska byggas. Inför premiärministern ställde vi oss på knä och presenterade oss. Jag tror att han blev imponerad. Han verkade som en himla skön man i alla fall. Jordnära. Sedan åkte vi tillbaka till Muteesa och fortsatte workshopen. Paul åkte på Rotarymöte. Efter workshopen besökte vi än en gång Godfrey för att lära honom mer om Wikipedia. Efter det bodaboda till centrala Kampala för sen lunch och kaffe (naturligtvis) innan vi vände på klacken hem mot Entebbe. Vilken hektisk och märklig dag. Men väldigt rolig. Vi var dessutom med i CBS radionyheter kl 13, 14, 15 och 16! Nu känner hela Baganda till oss och projektet! I veckan ska vi förmodligen besöka några av de ledande dagstidningarna också. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid detta livet. Nemas problemas. Och nu sitter jag i min ensamhet och uppdaterar bloggen min, kl 02.10 (ugandisk tid). Arbetar man för att leva eller lever man för att arbeta? Jag kommer snart bli som eleverna, arbeta effektivt under morgontimmarna och spara ett par hjärnceller. När jag går och lägger mig vaknar mina grannar. Livet här är som dag och natt.