torsdag 13 februari 2014

Kampala by day....

Två minuter i tolv börjar jag alltså detta inlägg. Tur att bloggen fungerar ungefär som Wikipedia; att man kan gå in i efterhand och redigera sina inlägg. Då kan ju detta inlägg bli som en stubbe, alltså en kort artikel. Typ. Efter djupare funderingar kom jag på att jag inte har ägnat Kampala ett eget inlägg. Hufudstaden förtjänar helt klart ett sådant. En mer kaotisk, levande, säker, smutsig, trång, överbefolkad och trevlig stad är svår att hitta. I vilket fall är min erfarenhet av sådana limiterad. Såklart att det finns större städer i Afrika sett till yta och befolkning, som Nairobi, Lagos, Kairo, Kapstaden med flera, men det är just storleken som gör Kampala så trevlig. På mindre än en dag kan du ta dig runt hela staden, och centrala Kampala består mest av affärskvarteren längs huvudgatorna Kampala Road och Namirembe/Luwum Road som sträcker sig förbi både den gamla taxiparken och den nya, som är under uppbyggnad. Jag skulle nog säga att du kan gå runt centrala Kampala på en timme (om trafiken är till din fördel). Kampala är liksom en stor stad fast i en liten stad. Storleken gör staden väldigt speciell. Trafiken ja, bara Kampalas trafik förtjänar kanske ett eget inlägg? Tänk er en stad med en befolkning på 1 788 600 miljoner invånare (2013) på en yta om 189 kvadratkilometer. Befolkningstätheten är 10 794 invånare per kvadratkilometer! Detta kan jämföras med Stockholm, vars tätortsbefolkning består av 1 372 565 miljoner invånare på ytan 381, 63 kvadratkilometer med en befolkningstäthet  i tätorten på 3597 invånare per kvadratkilometer (Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kampala#cite_note-UgStatAbstr2010-1 och http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholm). Jag vet inte riktigt hur Uganda Bureau of Statistics räknar ut sin information, vilka områden som räknas och inte, men man förstår ju att Kampala är en trång, trång, trång stad. Miljonstaden har en väg, som de oförklarligt nog kallar för motorväg, mot Entebbe, en mot Masaka, en mot Jinja och några andra vägar ut ur staden. Motorvägen har en fil i ena riktningen och en fil i den andra. Känner ni till de Öländska vägarna så kan ni nog få ett hum om hur denna "motorväg" ser ut. Entebbe Road, som vägen mot Entebbe logiskt nog heter, är smal, trång, fylld av trafik precis hela tiden och kantad av hus och förorter. Kan ni tänka er en väg ut ur Stockholm med enbart en körfil i vardera riktning? Under rusningstid? Nej, inte jag heller. Stockholmarna hade ju gått bananaz. Liksom i Stockholm har Kampala bilköer på morgonen och på kvällen, i rusningstid alltså. Här i Uganda kallar man det för "yam". Yam är ett välkänt begrepp som de flesta Kampalabor är vana vid, men de flesta fruktar den. Bilköerna börjar redan inne i centrala Kampala, fortsätter i alla riktningar (no mercy) och håller hårt i en så länge som det är möjligt. Det är som när en fluga fastnar i ett spindelnät, den är stenfast. Fast yammen äter dock inte upp dig. Du kommer ut, förr eller senare. Det är då man tackar de som oorganiserar Kampalas trafik till max: Bodabodaförarna! Tror jag beskrev detta tidigare, de fyller luckorna där bilarna inte kommer fram och är därför ruskigt effektiva. Bodabodas är överallt! Och de följer varken regler eller trafikljus, vilket faktiskt gör att du kommer ännu snabbare fram. I Kampala finns det till och med ett företag som har specialiserat sig på en särskild typ av guidning- bodaboda turer. Hur häftigt är det inte att få se Kampala från det mest verklighetstrogna och snabbaste sättet? Überhäftigt. Nästa gång jag kommer ska jag ta en guidad bodabodatur har jag redan bestämt. Här hittar ni länken till företaget: http://www.walterstours.com/. Bli inte förvånad över vad du kan få se på en bodaboda. Under mina veckor har jag sett allt ifrån bildörrar, däck, lite för tunga kartonger, en elev+resväskor, rissäckar, matokke, ved, läskbackar till de välkända, gula vattendunkarna. Både Carro och jag har slutat att förvånas. Bodaboda är alltså ett effektivt sätt att både frakta människor på, men också saker. Att ta sig fram i Kampala är både det största och det minsta problemet. Vinka in en bodaboda eller taxi (som liksom bodabodas finns överallt, det är ju ganska galet när man tänker efter) African time och biffen är klar! Glöm busstider och hållplatser. Här stannas det NÄR du vill och VAR du vill. För en tidsoptimist som jag är detta så nära himlen man kan komma! Taxis som inte gör något om du missar och som till och med backar eller stannar för att hämta dig! Dock är snart de goda tiderna över, eftersom regeringen har bestämt att ändå införskaffa ett bussystem. Detta kan man läsa om projektet på Engelska Wikipedia: "Having successfully completed the Northern Bypass, the government, in collaboration with its stakeholders, now plans to introduce the Bus Rapid Transit (BRT) system in Kampala by 2014. On 12 March 2012, Pioneer Easy Bus Company, a private transport company, started public bus service in Kampala with an estimated 100 buses each with a 60-passenger capacity (30 seated and 30 standing), acquired from China. Another 422 buses are expected in the country in 2012 to complement the current fleet. The buses operate 24 hours daily. The company has a concession to provide public transportation in the city for the next five years."

Och även om trafiken är en del av Kampalas charm, skapar den självklart ganska tydliga problem. Framförallt miljömässiga och strukturella. Och kaos. Detta kaos kan man inte ens kalla för strukturerat kaos. I och med den ständiga trafiken tar de ständiga avgaserna aldrig slut. Och att åka igenom ett svart moln av avgaser på en bodaboda är faktiskt inte det bästa man kan göra. Regeringen borde undersöka hur mycket växthusgaser det släpps ut i Kampala varje dag tycker jag. Och sedan satsa, vilket man nu gör, på en ökad kollektivtrafik. Varför inte börja bygga upp Ugandas järnvägsnät och införa pendeltåg till Entebbe? Detta skulle vara ett bra steg i den gröna riktning som U-länderna behöver ta. Visst är investeringen inte billig på kort sikt, men prislappen för lösningen av världens klimatproblem lär inte bli billig den heller. Ju större en stad är, desto mer kreativa lösningar behövs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar