Wikifika!

Idag har vi varit på ett av våra favoritställen i Entebbe, Nakumatt, och handlade ingredienser till kvällens Wikifika. Nakumatt är en stor matvarukedja från Kenya som också finns i Kampala. Nakumatt Entebbe ligger i en ny shoppinggalleria i Entebbe som heter "Victoria Mall" (fyndigt!) som fortfarande är under konstruktion. Men vi har sett utvecklingen, när vi kom till Entebbe i januari så hade bara Nakumatt öppnat- nu har flera restauranger, forexbanker och en frisörsalong öppnat. Vi är (var) riktiga stammisar där. Vi hade bestämt oss för att göra semlor, chokladbollar och svenska pannkakor. En hel buffé med sötsaker. Ugandierna måste ju tro att vi svenskar är galna, som älskar smör, grädde och mjölk. Men faktum är ju att vi gör det. Här i Uganda är dessa ingredienser ovanliga för att de är dyra. Så maten här är väldigt nyttig, man använder absolut inte mer fett än vad man behöver, och naturlig. Vardagsmaten i hela landet består av grönsaker, rotfrukter, bönor och ris. Kött är också relativt ovanligt, förutom fläsk som du kan hitta överallt. I Uganda är det vanligt med "pork joints", små hål i väggen där du serveras fläsk. Ugandas matkultur och matlagning ger mig en tankeställare om hur ohållbart vårt sätt att laga mat är. Vi konsumerar för mycket, vi tar inte tillvara på de ingredienser vi skulle kunna ta tillvara på, vi slänger mat, vi behöver jättestora kök att laga själva maten i (här använder man kanske ett bord med en gasolspis på, om ens det, många lagar maten på golvet), vi importerar ingredienser från andra sidan jordklotet, vi slösar på resurser, vi ser det billigaste först, vi äter för mycket kött, vi är relativt dåliga på att äta mat i säsong, vi kan varken laga eller förvara mat utan el, vi äter för mycket, ja, ju mer jag funderar över det, desto tydligare blir det. Det är imponerande att se hur god och bra mat man faktiskt kan laga med väldigt knappa medel. Ett till exempel är hur många ingredienser vi behövde till bakningen. Minst fem olika ingredienser till varje recept. Och vi har inte ens använt upp allt! Visst, det går ju inte till spillo, vi har gett det till en kvinna på skolan som heter Pauline som arbetar som husföreståndarinna i tjejernas sovhus. Och socker, mjöl, kakao och bröd är saker som går åt. Men ändå.

Så bakade vi och donade hela eftermiddagen med Pauline och hennes inneboende kompis Joy. De tyckte det var jätteroligt, och när de fick smaka var de lyriska! Om de gillade det? Ja, speciellt Joy. Hon såg jultomten för första gången. Vi äter hos Pauline varje kväll, så det var dels roligt att bjuda tillbaka och dels kul att visa att vi också kan lagat mat/baka. Vissa människor har svårt att förstå det här, fråga mig inte varför. Vid 16.00 intervjuades vi av Marie-Louise Kristola på Klotet, ett radioprogram om hållbar utveckling i P1. Ni kan läsa mer om Klotet på deras hemsida http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3345. Ett som är säkert är att de gör bra program om klimat och hållbar utveckling, och lyfter fram många perspektiv av ämnena. Radion har legat mig varmt om hjärtat ända sedan förra Ugandaresan (då jag också var med i Klotet tillsammans med två andra elever från Global Profil) och jag har bland annat besökt Sveriges radios huvudkontor i Stockholm, haft en videoföreläsning med Dan på AV- media i Kalmar, pratat om radion i radio P4. Den öppna läroresursen är en hel värld! Jag har också fått ett intresse för Sveriges radios program, och är tacksam för att vi har en sådan möjlighet till gratis kunskap i Sverige. Hon intervjuade oss i alla fall via Skype i mobilen, och tydligen blev det förvånansvärt bra ljud. Programmet sänds nästa onsdag (19/2) kl. 13.25.

Sedan stressade vi vidare mot wikifikan, som hölls i Kampala. Vi var 14 deltagare allt som allt, och gruppen bestod av lektorer, journalister, lärare från secondary schools, Paul, oss och en elev från Kisubi. Vi diskuterade Luganda Wikipedias framtid, och alla var överens om att ett fortsatt arbete är mycket viktigt. De är väldigt intresserade och imponerade av den möjlighet vårt lärande har gett dem. De bestämde till och med ett datum för nästa wikifika! Den kommer hållas sista fredagen i mars. Som Wikipediaambassadör blir man både stolt och glad att ens arbete har gjort skillnad. Det är den största tacken vi kan få. Vi ser att projektet har en framtid tack vare alla de eldsjälar vi träffat. Jag uppdaterar med mer information om vad som sades under mötet i helgen.