No one puts sustainable development in a corner!

Idag var det dags för den andra och sista workshopen i Mbazzi med Mbazzi farmers association. Idag har antalet artiklar ökat från 173 (skrev fel igår) till 176 publicerade artiklar! Och fler väntar, deltagarna i Mbazzi började att skriva på sina artiklar idag i deras sandlådor så när de är färdiga är jag säker på att artiklarna kommer rulla in. Vi fick en fråga från en deltagare som undrade vad vårt syfte var med att lära dem Wikipedia, och de blev imponerade när de fick höra svaret. Att deras kunskap om hållbar utveckling kommer spridas över hela Buganda och till alla dem som förstår Luganda. Liksom att Baganda ska vara stolta över sitt språk är Mbazzi farmers association stolta över deras kunskap om hållbar utveckling. Och de har all rätt! Kunskap om hållbar utveckling är tyvärr inget vi kan ta för självklart. Detta har jag lärt mig under projektets gång; kunskapen om vad grundläggande hållbar utveckling är, exempel på detta och sätt att arbeta för en ökad hållbar utveckling är väldigt undermålig här i Uganda. Speciellt bland ungdomar, vilket är oroande. När vi lärde ut Wikipedia under den första workshopen hade vi också en föreläsning om hållbar utveckling och WWF samt en diskussion. Vi utgick från dessa tre frågor:

• Examples of sustainable development in Uganda? 
• Important subjects within the topic ? 
• How should Uganda be taken forward in a sustainable way? 

De bästa svaren fick vi från Mbazzi farmers association och från gruppen i Masaka. Det är kanske inte så konstigt på grund av hjälpen de har fått av svenska Vi-skogen att just starta "Mbazzi farmers" och utveckla hållbart jordbruk. Men av deras diskussion gick det att tyda att de tycker att hållbar utveckling är ett viktigt ämne som förtjänar mer utrymme i samhället, och av regeringen. Det största felet som vi har upplevt på övriga skolor och universitet vi undervisat på var saknaden av diskussionen om hållbar utveckling. Jag beskrev tidigare i ett inlägg att vi verkligen fick dra ut svar ur eleverna. En diskussion ska ju vara levande, annars är det ingen diskussion! Jag tycker att vi borde lära oss diskutera som italienarna! Liksom diskutera med hela kroppen. Fast felet ligger inte där egentligen, Ugandierna kan också diskutera. Lyssna på ett samtal på Luganda och du kommer förstå vad jag menar. Att stanna och prata om ditten och datten tillhör vardagen här. Då måste ju felet vara kunskapsmässigt, att eleverna inte vågar säga något för att de inte vet? För intresset finns, det är jag säker på. Jag vill vara naiv nog att hoppas det i vilket fall. Okej om vi får ge förslag på de två första frågorna. Men har vi inte rätt att bli oroliga när svaren uteblir vid den tredje frågan? Vi diskuterar ju faktiskt med Ugandas framtid, och en del av världens framtid. Om inte framtiden förstår vikten av att seriöst börja diskutera hållbar utveckling, vem ska då göra det? 

Några av svaren vi fick var att utveckla Ugandas infrastruktur, arbeta mot fattigdom, ge fler chansen till utbildning, arbeta för ett hållbart jordbruk, stoppa överfisket i Viktoriasjön och att sätta mer press på regeringen att upplysa befolkningen om dessa frågor. Svårigheten som jag ser är, liksom i alla utvecklingsländer, att många regeringar har svårt att kombinera hållbar utveckling med ekonomisk tillväxt. De tycker att det är antingen eller. Vi i I-länderna som objektivt kan titta på utifrån har nu faktiskt en möjlighet att uppmuntra U-länderna att ta chansen att få igång en grön tillväxt, vilket kommer gynna landet, grannländerna och hela världen på lång sikt. Istället för att göra "felet" som många I-länder har gjort, dvs fokusera på konsumtion och kortsiktig tillväxt, har utvecklingsländerna nu ett gyllene tillfälle att inte upprepa misstaget. Detta är såklart lättare sagt än gjort, då de flesta människor kommer opponera sig och tro att en mer hållbar tillväxt stoppar den faktiska tillväxten. Dessutom blir det kanske en ond spiral som upprepas, vi i väst försöker på nytt kolonisera Afrika? Men jag tror att vi måste våga se långsiktigt, prata om framtiden och våga ställa krav på varandra. Utbildning, som ex. vårt projekt där individer stärks med enkla medel, är en nyckel. 

Nu blev det kanske mycket svammel, men något vettigt kom det nog ur inlägget. Jag skriver i alla fall från hjärtat. För no one puts sustainable development in a corner! Inte så länge mina fötter kommer vandra på denna jord.