Som jag skrev imorse var Carro och jag inbjudna till en begravningsminnesceremoni för Pauls pappa som dog i en trafikolycka förra hösten. Ceremonin hölls i utkanten av Kampala och det var VERKLIGEN mycket folk. Jag har aldrig blivit så uttittad. Men mzungus kanske inte var det som folk heller väntade sig. Men som vanligt så uppskattar Ugandierna vårt deltagande i deras traditioner väldigt mycket, och jag tror att vi förgyllde med vår närvaro. Av själva ceremonin förstod vi inte ett smack, då allt sades på Luganda, men när vi kom stod Paul i en slags djurskinnsklädnad med ett spjut i ena handen och en "kruka" i den andra. Han stod medan en annan man pratade (vet inte om han pratade till eller om honom) och Paul såg väldigt seriös ut. Bredvid Paul satt en äldre kvinna, som vi sedan fick reda på var Pauls faster/moster, som var klädd i samma som Paul. Efter detta var det dags för en mässa. Här var det ändå lite lättare att hänga med, de sjöng psalmer, tog emot välsignelsen, hälsade varandra med herrens frid (peace be with you) och tog kommunionen, dock enbart oblaten. Det skulle visa sig att vinet dracks senare i alla fall. För jag trodde att man i Uganda var ganska restriktiv med alkohol. Under den här dagen var man inte det. Öl dracks av alla, äldre som unga, en vindunk stod på det före detta altarbordet och dessutom dracks det en lokal, brunfärgad bryggd i diverse plastflaskor. Efter mässan serverades lunch och vi hamnade lite avsides. Hela tiden var det nya människor, jag har ingen aning om byn som ceremonin hölls i också var inbjuden eller om folk liksom "plankade" sig in. Under lunchen fick vi sällskap av några väldigt söta (jo, jag tyckte faktiskt det tro det eller ej) barn som sedan förföljde oss nästan hela dagen (mindre sött....). Carro var ju hemma direkt, medan det tog en stund för mig att vänja mig (hur gör man?) men efter ett tag tyckte jag också att vi hade en trevlig och mysig stund med barnen. Det låter ju helt sjukt, men jag tycker om afrikanska barn men inte svenska barn. Det finns säkert skitjobbiga ungar från Afrika också, men det jag inte tål med barn i Sverige är att de är så bortskämda. Jag vill ha det, det, den, och det, och så det där. Inget tack ens! Man kan ju inte säga att de flesta barn i Afrika är bortskämda, även om det finns sådana också. Så det där med barn, nja, jag vet inte riktigt. Vad jag känner nu är att jag hellre satsar på min karriär än familj. Om jag kommer känna så om några år? Ingen aning. Det där skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om, det kontroversiella med kvinnor som satsar på sina karriärer istället för att skaffa barn. Eller de kvinnor (och män) som väljer att inte skaffa barn alls. Att skaffa barn ska liksom ingå i din livsplan. Ta studenten, jobba, resa, plugga, träffa någon, skaffa familj, köpa villa, Volvo och vovve. Skilja sig. Jobba på samma ställe i 40 år och klaga. Kanske byta jobb eller arbetsplats. Sedan pensionera sig och få tid att göra allt det där du inte hann efter studenten. Lockande? Inte så väldigt tycker jag. Varför är det ett problem att kvinnor satsar på sina karriärer? Är det inte det som fler borde sträva efter? Jag tycker att dessa kvinnor är starka, dels för att de går emot normen och dels för att de fortfarande måste bevisa att de är kapabla att göra det som män kan lika bra. Fast jobba dubbelt eller trippelt så mycket som en man måste för att nå till samma punkt. I många delar av världen och i stora delar av Europa pågår just nu en backlash av kvinnors rättigheter, bland annat i abortfrågan, och därför behöver vi fler av dessa starka kvinnor, inte färre! Just nu talas det mycket om fenomenet "brain in vain", vilket innebär att kvinnor utbildar sig men att deras kompetens inte tas tillvara. Läs mer om problemet i denna debattartikel av EU- minister Birgitta Ohlsson; http://www.dn.se/debatt/valutbildade-hemmafruar-valdig-valfardsforlust-for-eu/. Att välja hur man vill leva sitt liv som kvinna är tyvärr fortfarande mycket kontroversiellt.
Nu blev det en liten utsvävning om något egentligen helt annat än Pauls pappas minnesceremoni, men jag kom in i ett skrivarflyt om ett ämne som för en sann feminist (som impulsshoppar) och liberalist ligger en varmt om hjärtat. Men kvinnors rättigheter är också hållbar utveckling! Vi glömmer ofta bort att hållbar utveckling vilar på tre pelare; ekologiska, ekonomiska och sociala. För att maximal hållbar utveckling ska kunna uppfyllas måste ju alla tre vara i samspel med varandra. Det som jag skulle tala om förut var att när vi efter lunchen kom tillbaka till själva platsen för ceremonin låg klev in i en dimma av lullighet. Jag har sett få vuxna människor som jag såg dem idag. De var inte berusade, men ja, lulliga (vissa mer eller mindre). Det var en ytterst konstig känsla att se denna, tidigare så seriösa, folkskara omvandlas. Plötsligt kändes Carro och jag som de mest vuxna av dem alla.
Hur som helst, Paul förklarade lite om ceremonin efteråt. Eftersom hans pappa har gått bort är det nu Pauls tur att bli sin pappas efterföljare. Paul kommer alltså bli sin familjs, och sina syskons, överhuvud. Jag måste be Paul förklara mer snart så att både vi och ni förstår vad vi har varit med om idag.
Vill också bara tipsa om ett praktikantprogram som vi fick höra om igår i Kampala, när vi efter kaffestoppet stannade hos en sömmerska en trappa ned (det slutade med att vi beställde tyg och varsin klänning som kommer att sys upp till oss!), och där träffade en svenska. Hon är i Kampala genom organisationen We Effects praktikprogram. We Effect (före detta Kooperation utan gränser) är en biståndsorganisation vars arbete liknar Vi- skogens. De arbetar med långsiktigt bistånd genom landsbygdsutveckling, tillgång till mark, jämställdhet och bostäder. Till skillnad från Vi- skogen arbetar We Effect inte bara runt Victoriasjön, utan i hela 25 länder i fyra världsdelar. We Effect har varje år ett internationellt praktikantprogram, som enligt svenskan inte kräver en universitetsutbildning, dom man söker till i mars- april. Sedan får man kanske chansen att se och arbeta med hållbart bistånd. Jag kommer inte tveka att söka! Länk: http://www.weeffect.se/det-har-ar-vi/jobb-och-praktik/praktikantprogrammet/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar