Happy!

Dagens ursprungliga planer var en workshop på Muteesa 1:st University, men den blev inställd. Istället åkte vi till Kisubi Mapeera för att hålla en extralektion för ca tre lärare. Vi utnyttjade mest tiden till att finnas till för gruppen, de fortsatte att skriva på sina artiklar. Vi visade också dem hur de skapade nya sandlådor i sin användarsida och hur de publicerar artiklar. Lugandiska artikeln om Buganda utökades idag med fakta om Bugandiskt äktenskap! Vi växer sakta men säkert! Ju längre resan och projektet pågår förstår man hur komplicerat Wikipedia är för en som är ny, och två lektioner är egentligen för lite. Vad gäller Wikipediaskrivande så tror jag att kontinuitet är viktigt, kunskaperna tappas snabbt. Jag började tex att jobba med Wikipedia igen i somras (efter publiceringen av min artikel för snart ett år sedan) och det var nästan som att börja om från noll. Men när man väl har grunderna i något så brukar bitarna snart falla på plats. Lärarna på Kisubi har tur eftersom de kommer få mycket hjälp när vi väl bor där. Men vårt mål är att utbilda några väldigt välutbildade Wikipedianer som sedan kan fortsätta att utbilda. Dessutom planerar vi kvällsworkshops och en wikifika innan vi åker. Sedan är det upp till Ugandierna själva att hålla wikipediakulturen här nere levande! Vi har bestämt att också starta en facebooksida, "Luganda Wikipedia", som Paul ska starta, men som alla inblandade kan skriva i.

Vi höll på till ca 12, sedan åkte vi hem för lite fix innan vi åkte vidare mot Kampala. Vi hade bestämt att träffa Jacob för att gå på marknad. Fredagar är marknadsdagar, och det märktes! Kampala var fyllt med folk, och när vi skulle hem vid 20 på kvällen fastnade vi i trafikstockningen. Har man otur kan man få sitta i den i flera timmar. Jag tror att vi var hemma runt 21, så det var inte så farligt. I centrala Kampala har de trafikpoliser för att ordna trafiken och det är tur. Jag har aldrig varit med om ett sådant kaos! Något riktigt system finns det nog inte heller, som blixtlåsprincipen eller väjningsregler i rondeller. Det är lite att tränga sig eller inte som gäller. Vill du komma fram så kör! Inget svenskt såsande här inte. Carro och jag kom på hur man ska göra om man lämnar Kampala i rusningstid; ta en bodaboda ut ur stan och vidare en taxi. Bodabodas må vara farliga men de är ruskigt effektiva! De snirklar sig liksom genom hela trafiken genom de luckor som finns mellan bilarna. I rusningstid är människor företagsamma och har kommit på idén att sälja saker till förarna eller passagerarna. Saker som är vanligt förekommande är toalettpapper, ground nuts (Ugandiska jordnötter), bananer, handdukar, och idag såg vi en man som sålde myggnät! Inte dum idé alls faktiskt, att låta affären komma till kunderna. Jag har ju egen erfarenhet av sådan försäljning själv, så jag vet att det fungerar.

Dagens rubrik är happy, just för att jag inte riktigt kan känna mig sur här, bara jag tittar ut genom bilfönstret och ser människorna, färgerna, affärerna, taxibilarna, naturen, smutsen, hetsen, trafiken, ljuden och värmen så blir jag glad! Vi har nu kommit ungefär halvvägs i vår Ugandavistelse och första veckan i projektet är avklarad. Och jag har just börjat förstå hur varmt detta land ligger mig om hjärtat, och hur mycket jag hör hemma här. Jag tycker såklart om Sverige och det är ett fantastiskt land att leva och verka i. Jag är stolt över att kunna säga att jag kommer från Sverige här i Uganda. Vi ligger i jämställdhetstoppen, vi har yttrandefrihet, de flesta människor har pengar så att de kan leva ett gott liv, vi har gratis utbildning, vi har förhållandevis god barn- och äldreomsorg, vi har en välfungerande infrastruktur och de flesta av oss kan uppfylla våra drömmar. Men jag har alltid tyckt att Sverige har saknat något. En själ. En levande, pratsam och orädd själ. Vi är artiga, lagom och älskar kaffe mer än något annat folk i världen (kolla Carros blogg så förstår ni) men samtidigt gillar vi inte när någon inte passar in i ledet eller är som man är. Såklart är det dumt att dra alla över en kam, för det finns ju svenskar som inte är sådana! Titta bara på mig & Carro! Vi gör det vi känner för, säger det vi känner för och är som vi känner för. Men på något sätt så tror jag att Uganda bjuder in en till att vara/agera precis som du är, och det gör att jag känner mig hemma. Jag har alltid liksom känt mig utanför det "svenska systemet" och sättet att vara, och alltid drömt mig bort. Jag njuter av varje dag jag får här. Samtidigt vill jag inte bli för hemmavid här, för jag vet hur jobbigt det kommer bli när jag väl ska åka härifrån. Jag vill inte tänka på det. Och kommer inte heller att göra det förrän slutet närmar sig. Jag vet ju hur jobbigt det var att åka härifrån efter två veckor, föreställ er hur jobbigt det då kommer att vara efter sex veckor! Ville ödet att jag skulle åka tillbaka till Uganda efter 2012? I så fall, snälla ödet, gör vad du kan för att hitta mig en anledning att än en gång komma tillbaka efter denna resas slut.
Men denna resa sporrar mig ännu mer att kämpa för en framtid där jag arbetar internationellt och lever i ett annat land. Svenssonlivet, du har tappat en medborgare och jag är ledsen att säga det, men jag är nog evigt förlorad.

Because I’m happy
Clap along if you feel like a room without a roof
Because I’m happy
Clap along if you feel like happiness is the truth
Because I’m happy
Clap along if you know what happiness is to you
Because I’m happy
Clap along if you feel like that’s what you wanna do

Tänker vi på något annat än kaffe? Jo, faktiskt, men vi är ju från Sverige. Idag hittade vi Anna's Corner fast i Kampala där det endast hette "1000 cups" (samma kedja). Där kunde man också köpa hela eller malda kaffebönor och vi blev bananas! 

 Men egentligen så är allt kaffeprat inte så konstigt, eftersom Ugandas främsta exportvara är kaffe. Enligt engelska Wikipedia: "Coffee has been Uganda's most important cash crop since the 1980s.^[1]In December 2012 it contributed US$30.13 million to Uganda's export earnings."

 Tog idag någon kaffe som hette "sunset", med kaffe, honung, grädde, choklad och en massa annat. Gott och lyxigt var det!

 Tre koppar kaffe, alla lika olika varandra. 

 En Volvo i Kampala! Nu kommer det in fler bilar än bara Toyotas i Uganda!

 Kampalas ekonomidistrikt.

 Kampala by night.

 Vad vi hittade på marknaden; Carro zebror, zebraöppnare och jag zebrabyxor. 

 Köpte en långklänning med detta mönster.

Köpte ett Mzungu-armband. Liksom för att påminna mig själv, men mest för att det är lite roligt. Fast vad ska jag påminna mig själv om? Att hudfärg spelar roll? För mig gör det inte det. Eller så köper jag ett där det står "I'm not a Mzungu".