Sköna lärare, impulsshopping och karate

Dagens Wikipediaworkshop var nog projektets roligaste, än så länge! Den hölls på Kisubi Mapeera, en secondary school i Entebbe. Det var faktiskt den skolan som jag bodde på under förra vistelsen och jag trivdes väldigt bra. Skolan är också den vilken Paul Kiguba, vår projektledare i Uganda, undervisar på. Vilken nostalgitripp! Allt var sig likadant, förutom att skolan nu var tömd på elever. Eleverna börjar på lördag (!) efter deras "sommarlov" som de har haft sedan november. Men tro inte att de får någon mjukstart, skolstarten börjar med examensprov här i Uganda, så många elever måste även studera hårt på loven. Workshopgruppen bestod idag av 6 tävlingsinriktade och roliga lärare som nog lärde sig en hel del om Wikipedia. De var väldigt taggade på att börja översätta! Redan innan workshopen var slut hade en lärare lagt upp sin första artikel (http://en.wikipedia.org/wiki/Kisubi_Mapeera_Secondary_School) på engelska Wikipedia! Det var förresten samma lärare som frågade om en av våra diskussionsfrågor var en fråga eller konstaterande. Hans kolleger upplyste honom om att det var en fråga eftersom det var ett frågetecken efter. Ett geni eller bara ren Wikipediatillfällighet? Hur som helst så var dessa lärare riktigt sköna typer som skrattade åt varandra och kollade Facebook stup i kvarten. Den sista övningen fick vi skippa eftersom de inte riktigt lyssnade......Jag vågar knappt tänka på hur de själva hade reagerat om de kommit på sina elever med att facebooka under en lektion. Det hade verkligen inte skrattats bort i alla fall. Snarare hade straffet blivit någon form av aga. Aga är vanligt förekommande i Uganda fortfarande, både i skolan och hemma, och "hör tydligen ihop med en god uppfostran". Det är därför också lite läskigt med lärarna här, ena stunden är de hur roliga som helst och i nästa gravallvarliga. De är som två sidor av ett mynt, vilket vi också nämnde för läraren som lade upp artikeln, och han kunde inte annat än att hålla med. "Vi är väldigt olika i klassrummet och utanför" sa han. Men de verkar samtidigt ha en bra sammanhållning då de flesta lärare både verkar och bor på skolan. Vi flyttar till Kisubi på måndag nästa vecka och vi antar att vi kommer att bo någonstans där lärarna också bor, då vi nu ses som lärare. Förra gången bodde vi ju med eleverna, men jag måste erkänna att jag inte kommer att sakna att vakna varje morgon kl 4 av lågenergilampsljus. Eleverna börjar nämligen studera den tiden på morgonen. Vad hände med disciplinen i den svenska skolan?

Som vanligt så drog vi ut på tiden med vår workshop, "African time", men gruppen verkade väldigt nöjd när vi avslutade. Idag hade vi inga större problem med internet eller en projektor och allt flöt på relativt bra. Wifi strulade för vissa, men det var allt. Plus sisådär studiero men då det inte störde dem själva reagerade vi inte negativt på det. Till lunch åt vi thaimat! Ja, nästan allting går att hitta i detta land. Till och med ströbröd. 

Efter lunch tog Carro och jag en promenad till Anna's Corner för att planera lite inför morgondagen. Vi ska överraska familjen imorn med..........ja, det får ni veta då! Jag kan säga så mycket som att vi skippade själva överraskningen efterdom den nog blir bättre om de får välja själva. Mer valfrihet åt världen! Vi gick också förbi marknaden som jag nog skrev om i förra veckan där vi köpte varsin väska. Min känns som ett lyckopiller och både köpet och färgen gjorde mig glad. Det låter hur patetiskt och ofeministiskt som helst när jag säger att lite impulsshopping (bland annat) gjorde min dag! Men så var det faktiskt. 

Kvällen avslutades med ett karatepass på Entebbe secondary school, och jag kände mig hemma direkt! Faktum är att jag var den högst graderade (1 dan), men bälten spelar mindre roll eftersom hövlighet och respekt är två viktiga saker inom idrotten. Något jag har lärt mig från karaten är att vi ska lära av varandra, ena gången är det du som hjälper en kamrat och i nästa är det du själv som behöver hjälp! En av de värsta saker som finns är när människor trycker ned andra på grund av rang. Tränaren och gruppen blev glatt överraskade av Carros och mitt besök ( vi följde med vår hemhjälp, Grace, som själv tränar i skolans karategrupp) och vi hade riktigt roligt tillsammans. Carro imponerade också, hon gav inte upp trots att det var hennes första karateträning någonsin och trots hennes skadade knä. Det är en av många saker jag gillar med henne, att när hon väl bestämt sig för att göra någonting så ger hon sig inte. Vi är två tjejer med mycket stake. Vi började med ett fyspass (man måste ju bara älska svett), sedan lite kihon (grunder) och sedan fick jag visa en av mina kata. Jag körde en favorit; "Att storma en fästning"- Bassai-dai på japanska. 

Till slut vill jag också uppmuntra er att sätta stopp för ett brittiskt oljeföretag som också tappat huvudet, de vill oljeprospektera Virunga National park som är Afrikas äldsta nationalpark. Parken ligger nästan på gränsen till västra Uganda i Kongo, i höjd med Queen Elisabeth National Park. Hjälp WWF att stoppa företaget Soco från att förstöra det mest värdefulla vi har innan det är försent! Det minsta du kan göra är att skriva under här; http://www.wwf.org.uk/how_you_can_help/virunga/?utm_medium=ecard&utm_campaign=virunga_ecards&utm_source=sent_message&utm_content=site#help

Dagens sköna lärare och wikipedianer.

 Bilder från Kisubi Mapeera.....

 Mobiltelefoner är inte tillåtna på skolområdet.

 En helt vanlig arbetsdag; Undervisning, dokumentation, papper, datastrul, uppdateringar på sociala medier, mer papper, sladdar, fika, nya möten och oväntade händelser. Låt pensionen vänta lääääääänge!

 Grace hjälper Carro på med bältet inför karateträningen. Så taggad!

 Kuniba-kai är en homogen grupp karatestilar, baserade på Motobu-ha Karate-do, en gren inom grundskolan Shito-ryu. Det är också den skolan som jag tillhör. Mer fakta; http://sv.wikipedia.org/wiki/Kuniba-kai

 Bytte svart mot blått bälte. Men kunskaperna sitter inte bältet, utan i din psykiska och fysiska styrka. 

 En trött men stridslysten karategrupp! Precis som det ska vara efter träning. 

 Carro visar sina nya karatemoves.

 Mitt lyckopiller till väska och ett till inköp i form av en fulsnygg solhatt gjord av plastband och gjord med omsorg av en kvinnogrupp i Kampala. If you got to be unique, don't hesitate!