Ugandawikikiki: ”Fråga inte dig själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det. För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv."

Citat ovan kommer från en man som heter Harold Whitman, eller Howard Thurman som han också hette. Han föddes 1899 i Florida och växte upp i den segregerade södern. Han blev en framgångsrik författare, filosof, teolog och människorättsledare. Jag gillar kraften i ordspråket. Jag gillar att det är så anti- jantelagen man kan komma. Lite valde jag dagens rubrik för att dagen mycket har handlat om förändring, förbättring och hur man kan vara en medmänniska. Nej, jag har inte varit på gudstjänst. Vi följde med Paul på Rotarymöte med hans Rotaryklubb, Rotary Club Rubaga, i Kampala, och sedan åkte vi till Mbazzi för att kolla till Wikipediacentret och för att testa om vår Wifirauter funkade där. Men först flyttade vi från Yunia i Entebbe till skolan Kisubi Mapeera, som också ligger i Entebbe, men en bit utanför stadskärnan. Inga fler promenader till Anna's Corner alltså. Men jag tror nog att vi kommer trivas här, lärarna är ju så sköna! Vi måste bara få komma ut ur vårt rum och socialisera lite först. Ikväll fick vi middag på vårt rum och imorn blir det nästan frukost på sängen. Just den biten känns lite svåranpassad, vi känner oss så isolerade. Vi vill mycket hellre få vara en del av skolan, äta med eleverna, lärarna, hämta mat själva, kunna komma och gå som vi vill (den biten är dock inte eleverna förunnade) med mera. Ibland så tror jag att folk här tror att vi är lika ömtåliga som porslinsdockor. Jag uppskattar omtanken, absolut, men vår enda liknelse med dockorna är att vi är lika ljusa i hyn. Fast det stämmer inte heller, för vi får mer färg för varje dag som går! Vi bor för tillfället i samma hus som eleverna, dock inte i en sovsal. Vi har ett eget rum. Jag hoppas att min lättväckta sida kan ta en paus, så jag slipper vakna varje dag kl. 04.00 till ljudet av elever som "preppar" (pluggar) och skurar golvet.

Efter flytten följde vi som sagt med Paul till ett Rotarymöte i den Rotaryklubb där han är ordförande. Ska jag vara helt ärlig så hade jag ingen aning om vad Rotary var för något tills några minuter sedan då jag, med Wikipedias hjälp, blev lite klokare. Organisationen finns över hela världen och jobbar med humanitära frågor och projekt. Man kan endast bli inbjuden om man har ett jobb eller är framstående på något sätt. Därför var mötet lite svårtydbart. Mer fakta om Rotary International här; http://sv.wikipedia.org/wiki/Rotary_International#N.C3.A5gra_k.C3.A4nda_rotarianer. Men det var väldigt formellt och alla upprepade vad ordföranden sa. Mötet tog bara (skulle bara ta) en timme, och enligt Paul så tar alla Rotarymöten över hela världen en timme, och den stora händelsen var att Ugandas vice president var där samt att en gästtalare talade om hur man är en "vibrant Rotarian". Vi fick alltså skaka hand med vice presidenten! Han heter Edward Ssekandi och jobbar, förutom som vice president så, som advokat. Men, ni vet säkert vad jag tycker om Ugandas "fria" politik, så det blir vad man gör det till. Fast ganska häftigt var det ju! Vice presidenten delade klubbens Rotaryflaggor till oss. Sedan åkte vi till Mbazzi, Pauls hemby. Mbazzi ligger ca 25 km utanför Kampala i distriktet Mpigi och består av några gårdar och en liten bykärna. Mbazzi betyder yxa och byn fick namnet av de första bosättarna, som kan spåras tillbaka till 1830. Då bestod landskapet av regnskog, idag enbart odlingsmark. I Mbazzi finns organisationen "Mbazzi Farmer Association", ett projekt som stöds av Vi- Skogen. Föreningen samlas varje tisdag för att lära sig mer om jordbruk. Den långsiktiga tanken är att bönderna ska starta ett hållbart samhälle i Mbazzi. Detta kommer vi hjälpa till med genom Pauls Wikipediacenter som det renoveras för fullt på just nu. Hans vision är att datacentret ska bli en ny mötesplats för lokalbefolkningen, och en ny plats för kunskap. Byn har problem med b.la. alkoholism och för att minska detta så skulle man kunna börja med filmkvällar, med filmer på temat hållbar utveckling. Jag tycker också att man skulle kunna visa andra filmer och också göra centret till en "minibiograf", då detta förhoppningsvis lockar mer än alkoholen. Men vår nuvarande vision är alltså att bygga upp ett Wikipediacenter. Centret sponsras av medel från Wikimedia Foundation och är nästan färdigrenoverat. Idag sattes en plåtdörr upp, nästa steg är plåtfönster, solpaneler, bord, datorer och sedan krävs det såklart vakter som vaktar centret dag och natt. Informationen om Mbazzi har jag hämtat från ett inlägg på Dan Frendins blogg, ifrån hans resa till Uganda sommaren 2013. Titta gärna och läs mer samt titta på Dans bilder från Mbazzi; http://dfrendin.com/category/uganda-sommaren-2013/.

När vi var i Mbazzi förstod jag att vårt projekt förhoppningsvis kan hjälpa lokalbefolkningen på många olika sätt, jag fick mer känslan av att "det var på riktigt" idag. Lärare och studenter kommer göra ett jättejobb i att översätta och skriva artiklar, och lära ut hur man kan använda Wikipedia i skolan, men i Mbazzi kommer vi få se hur dessa artiklar översätts i praktiska kunskaper! Det var ju detta som projektidén handlade om från början, att hjälpa bönderna i Mbazzi med kunskap om hållbar utveckling. Idag var en mycket meningsfull dag! Paul sa att detta är hans sätt att hjälpa tredje världen, att faktiskt göra något betydande innan man dör. För mig personligen är det också viktigt att kunna bidra. Jag tror att man mår bättre då när man väl ser tillbaka på sitt liv. Många tycker att det verkar krångligt att ge tillbaka, men det är det inte. Man behöver ju inte vara en Wikipediavolontär i Uganda i ett pilotprojekt eller starta ett Wikipediacenter. Att bli nästa stora människorättsaktivist känns också kanske lite svårt. Det är bara att börja vakna upp.