En ovanlig frukost & en nära döden upplevelse

Idag tog vi en rejäl sovmorgon till 09.00. Så skönt. Även om natten var sådär på grund av värme och myggor som kröp in under myggnätet. Myggnätet ja, det hänger liksom på sidan av väggen och inte i taket som det brukar göra så jag känner mig som en insekt som ligger i en kokong. Lite klaustrofobiskt faktiskt. Ska försöka lösa det. Fast hellre ligger jag inlindad än får malaria. Yunia (rektorn vars hus vi bor i) bor i sitt andra hus i Kampala så vi bor här tillsammans med hennes bror/systerson, barnbarn och hennes hembiträde. Till frukost fick vi nudlar med små korvar. Och te och kaffe såklart. Men det är ju något man ska prova här i livet också, så varför inte. Lite lustigt måste jag dock erkänna. Men mat är mat och jag är inte den som klagar! Imorn sa hembiträdet (usch, tar emot att skriva så, finns det inget bättre namn?) att vi skulle få rostat bröd med ägg. Efter frukost så kom Paul och hämtade oss för att ta oss till centrala Entebbe och deras Orangeshop så att vi kunde byta modemet mot en rauter med Wifi. Så nu funkar Carros dator också! Jippi! Som vanligt här i Uganda så tar allting lite längre tid än hemma (ett uttryck vi lärde oss redan förra gången vi har här; African time) så vi kom hem till Yunia runt tre på eftermiddagen. Då hade vi också ätit lunch och varit på banken. Det var under färden mot Yunia som det hände! Paul skulle svänga höger (de har vänstertrafik här i Uganda) när han blev omkörd på höger sida av en stor Jeepliknande bil. Vi var centimeter från att bli påkörda och mos av den andra bilen. Han som körde den andra bilen körde väldigt snabbt så om han kört in i den sidan som jag satt i så hade jag troligtvis inte kunnat skriva detta. Som tur var blev det lite märken på Pauls bil och ett lossnat avgasrör på den andra. TRAFIKEN I UGANDA ÄR GALEN!!!!!!!! Sedan pratades det med polisen (som mest skrattade åt det och sa att "det där får de lösa själva") och vi stod chockade och tittade på. Precis som många säger så kommer först chocken efteråt, inte under själva händelsen. Jeepföraren fick varken böter eller indraget körkort. Vi fick inte ens en ursäkt och jag var ytterst nära på att skrika åt honom vilken jäkla jubelidiot till förare han var och skaka om honom rejält mot ett träd. Gärna hota lite med mina karatekunskaper också. Det hade nog jäklar gjort mer nytta än vad poliserna gjorde. Det hela "löste" sig med att Paul och Jeepföraren kom överens om en summa pengar för märkena på bilen. Men visst ska man leva lite också. Men gärna behålla livet medan man gör det.

Under eftermiddagen har vi förberett Wikipediapresentationer och papper inför morgondagens första Wikipedialektion! Den första hålls på Nkumba University här i Entebbe och den andra på Kisubi- Mapeera secondary school (skolan där jag bodde förra gången!). Vi är båda lite nervösa och undrar hur det kommer gå. Men som vår mentor Dan har sagt; ni kan inte misslyckas, bara lyckas. Tack Dan. Vad skulle vi göra utan dig?

Märkena på Pauls bil efter nära-döden upplevelsen. Redigerad med Instagram.