Idag har varit en resdag hela dagen då vi tagit oss från Queen Elisabeth National park till staden Masindi, som ligger ca 30 min utanför nationalparken Murchison Falls. Murchison Falls är Ugandas största nationalpark med 3840 kvadratkm. Restiden idag har varit 12 h. Konstigt nog kändes det inte som att det tog så långt tid. Jag har funderat mycket på avstånd nu när vi reser runt i Uganda och hur långt vi hade kommit i Sverige. Enligt försiktiga beräkningar så tror jag att vi har åkt ca 350 km idag. Från Kalmar till Stockholm är det ca 450 km och den resan brukar ta (beroende på hur laglydig man är) ca 5-6 h. Som tidigare nämnt är Ugandas vägar inte någon E4, så restiden har ju sin förklaring. Mestadels körde vi på grusväg idag. Ugandas trafik verkar vara ett ämne som man kan diskutera hur länge som helst. Vägarna, farten, olyckorna, Toyotas (Uganda har i princip bara ett bilmärke på sina bilar), dammet, hålen i asfalten, ja, ni förstår. Idag var nyheten på förstasidan på "New Vision", Ugandas ledande dagstidning, att 10 personer hade omkommit i en bilolycka i Kampala igår. En taxi, en bodaboda och en lastbil var inblandade. Enligt artikeln slutade lastbilens bromsar att fungera, gled över på motsatt körbana och "knuffade" ner taxin av vägen. En man förlorade både sin fru och sina tre barn i den tragiska olyckan. Läs mer om nyheten här: http://www.newvision.co.ug/news/651390-two-wakaliga-accident-victims-discharged.html
I de regioner som vi har rest igenom idag odlas framförallt mycket te, kaffe, bomull och sockerrör. Landskapet är rätt så kulligt och vi har rest parallellt med Rwensoribergen i väster. Gränsen till Kongo är nära, i slutet av Queen Elisabeth National park var det endast 35 km. Från Kongo kommer det också mycket flyktingar till Uganda på grund av interna konflikter och strider där. Idag såg vi 12 flyktingbussar på väg till staden Hoima, där UNHCR har satt upp ett flyktingläger. Själva resan mellan nationalparkerna må ta lång tid men är också väldigt lärorik om Uganda som land. Man får se det vardagliga livet och det är sällan glättigt. Det kan faktiskt vara skönt med en paus från alla amerikaner (det är många turister från USA) och andra turister som i sin djurextas kanske glömmer bort eller inte vill se det verkliga Uganda. Jag är glad att jag får chansen att göra både och. Safarin har verkligen väckt en sida av mig som bara vill se mer och mer av denna fantastiska kontinent, bestiga Kilimanjaro, dofta mig runt i Zanzibar, leva storstadsliv i Nairobi eller Kapstaden och backpacka runt.
Uganda består av fyra traditionella kungadömen; Buganda, Toro, Busoga, Ankole och Bunyoro varav vi befinner oss just nu i det sistnämnda. I dagligt tal kallas kungadömet för Bunyoro-Kitara och täcker distrikten Kibaale, Masindi, Hoima, Buliisa och Kiryandongo. Entebbe och Kampala ligger i det största kungadömet Buganda, och folket där kallas för Ganda och språket Luganda. Just nu bor vi en natt på "Hotell Masindi", vilket är Ugandas äldsta hotell. Det öppnade 1923 och har haft flera kända gäster, tex Ernest Hemingway och Katherine Hepburn. Här har vi äntligen Wifi så ikväll har vi kunnat använda båda datorerna!
Här är en karta över de fem traditionella kungadömena i Uganda. (På kartan är det 6, men det rätta antalet är 5)
En karta över Ugandas nationalparker och de större städerna. Vi har alltså tagit oss från Entebbe till Kabale, Bwindi (syns knappt på kartan), Queen Elisabeth, Fort Portal och nu är vi i Masindi. På onsdag åker vi tillbaka till Entebbe via Kampala och då har vi täckt nästan hela västra Uganda. Förra gången jag var här så besökte Dan och jag en manlig omskärelse i staden Mbale i östra Uganda, nära Mt. Elgon. Då är det bara den norra delen kvar! Vet ej om det är då bra att åka dit om man inte måste då det är mycket oroligheter där. Speciellt nu med kriget i Sydsudan också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar